Syskonen Johanssons stiftelse

VARGGROP

I Magnus Erikssons allmänna landslag från 1300-talets mitt föreskrevs att allmogen skulle hålla med både vargnät, varggård och varggrop. Denna skyldighet upphörde först år 1864. Bevarade varggropar är vanligen från 1700- och 1800-talet, men kan också vara av betydlig högre ålder t ex forntida.

Groparna anlades nästan alltid i närheten av bebyggelsen, där rovdjuren hade sina stråk. De ligger ofta bevarade på åkerholmar eller i skogskanter. Vargropar förekommer i stort sett över hela landet, men den största koncentrationen finns i de äldsta kulturbygderna i södra Sverige.

Varggropen övertäcktes med granris placerad på tvärgående stänger. I mitten av gropen var granriset tunnare. På detta placerades en åtel i form av en död gris, kalv eller slaktavfall. När räven eller vargen kom dit, ledd av vittringen, begav den sig ut på riset. Följden blev att åteln med vargen eller räven brakade igenom ner i botten på gropen. Försöken på att ta sig upp misslyckades. Dels pga. höjden, dels pga. att det ris som låg kvar hindrade alla försök. Byborna inspekterade gropen. När tecken fanns att djuret var fångat blev det för bonden eller någon annan att genom ett skott ända djurets liv.

Varggropen i Branthult restaurerades i juli 1985 av Syskonen Johanssons stiftelse efter tillstånd från Länsantikvarien i Kalmar efter att ha varit igenfylld och delvis rasad. Gropen mäter ungefär tre meter i både djup och bredd.

WOLF PIT. Magnus Eriksson's national law from the 14th century prescribed that the common people should establish and maintain wolf pits. This obligation ended as late as 1864. Preserved wolf pits are usually from 1700 - and 1800's, but can also be much older. Pits were almost always constructed near buildings, where predators had their tracks. Wolf pits are often preserved in small areas of vegetation in fields or in the edge of forests. Wolf pits are present virtually all over the country, but the greatest concentration is found in the oldest cultural districts in southern Sweden. Wolf pits were covered with pine twigs placed on transverse bars. In the middle of the pit the twigs were thinner. Bait in form of a dead pig, calf or offal was placed in the middle. When the wolf came, led by the scent, it went out on the twigs. The wolf broke through and fell to the bottom of the pit. The villagers inspected the pit, and when there were signs that an animal was caught it was for the farmer or anyone else to end the animal's life.  The pit measures about nine feet in both depth and width. The wolf pit in Branthult was restored in July 1985 by The Siblings Johansson Foundation.

Syskonen Johanssons stiftelse Branthult

Artikel från Barometern den 19 juli 1985:

Ny attraktion på vandringsled - En varggrop som på 1400-talet

- En riktig varggrop precis som på 1400-talet ska det bli. Varggropen som på torsdagen tog form vid Branthultsgården och förevisades av Axel Williamsson var inte grundlös. Den kom till, ja, kanske så tidigt som på 1400-talet och såg på onsdagen dagen för första gången på 55 år, efter att ha varit igenfylld och delvis rasad.

Tillkomsten av Glasbruksleden, vandringsleden med en gångstig genom Branthult, och namnet Harry Johansson ligger bakom att den gamla varggropen nu går mot en ny vår.

Det var när Glasbruksleden drogs fram genom landskapet för ett par år sedan som Harry Johansson född i Branthultstorpet Likulla haga, erinrade sig vad som gömde sig under markskiktet i backen, ovanför Branthultsgården.

Han har vetat om gropens existens sedan barnsben, men inte ägnat saken någon uppmärksamhet under årens lopp. Vandringsledens framfart väckte honom och medlemmar i Syskonen Johanssons stiftelse, vilken äger marken, tog i våras itu med letandet efter gropen. Tillsammans med Harry Johansson fann de den till slut och på torsdagskvällen, efter två dagars iordningsställande, hoppades stiftelsens ordförande Axel Williamsson att den skulle stå färdig.

Fornminne

- Länsantikvarien i Kalmar har gett os tillstånd att gräva upp gropen. Det är ju ett fornminne vi arbetar med, berättade Axel Williamsson mellan spadtagen. Gropen ska när den är färdig mäta ungefär tre meter i både djup och bredd. Troligen fångades inte bara varg i den. Räv var ett djur som ofta slank ner i varggroparna. Vid upptäckten var gropen delvis rasad och förstås helt övertäckt. Det tyngste arbetet för stiftelsens ordförande, Anders Ivarsson och Göran Jonsson var att resa de rasade stenarna.                                                                                                                                                                                                       En grävmaskin med Wille Heijding bakom ratten hjälpte dem att komma ner till botten.

Täckts inte över

- Förr, när varggropen hade en funktion att fylla, var den ju viktig att täcka över dem ordentligt. Det kommer inte vi att göra nu för vi vill visa folk hur djupa dom var och hur de kunde se ut under stänger och granris, avslöja Axel Williamsson.                                                                                                            

Gropen ska inhägnas, så att inte några nyfikna personer eller djur går och trillar i. En trätrappa kommer också att finnas på plats i den. Med tanka på smådjur som kan hamna på fel sida om staketet.