Torpinventering
På många ställen i Branthult finns torpruiner med spår efter tidigare odling i form av bland annat rösen, stenmurar och torpgrunder, som Kråksmåla Hembygdsförening har märkt ut.
Torpare var småbrukare åt vilka jordägare upplät mark mot dagsverken. Under århundranden spelade torparen en stor roll inom jordbruket. Vid mitten av 1800-talet när befolkningen på landsbygden var som störst, fanns det 100 000 torpare i Sverige. Dagsverksarbetet förbjöds 1943 och därmed försvann begreppet torpare.
Under ett flertal år har Kråksmåla Hembygdsförening genomfört en inventering av torpen inom socknen.
Ett antal tisdagskvällar på våren samlas en skara medlemmar i hembygdsföreningen för att hitta och besöka ett antal platser där det tidigare funnits torp och det nu endast återstår en del av grunden. För det mesta är denna igenväxt av allehanda vegetation. Naturen är en mästare på att återta mark som en gång har tagits ifrån den av en idogt arbetande torparbefolkning.
När platsen är funnen märks den ut med en träpålen och på den fästs en skylt som anger allehanda kända uppgifter om platsen bland annat när platsen senast var bebodd, av vilka och när. Platsen märks ut på karta för att dokumenteras till eftervärlden. Förhoppningsvis finns det någon person i sällskapet som kan berätta om torpet och de där bosatta personerna. Om inte vidtalas någon kunnig och välorienterad person från trakten för att berätta om platsen.
Det är under den välbehövliga rasten när kaffekorgen kommer fram som dessa historier, som ofta är berättelser från mun till mun och gränsen mellan sanning och skröna är svår att upptäcka, berättas. Men dessa berättelser är underhållande och förhoppningsvis faller de inte i glömska.
Det är ett intressant arbete att märka ut och dokumentera platserna för torpen. Men det är ett arbete som tar tid då det inom Kråksmåla socken funnits ett stort antal torp. En del är lätta att hitta medan en del har fallit i glömska och personer som vet något om dessa är svårfunna.
Säkra tecken på att det funnits ett torp är lämningar av stengrunder efter bostadshus och eventuellt uthus, brostenen till bostadshuset. Träd buskar och växter, syrenbusken har för det mesta överlevt.